Söndag 11 februari och mitt andra besök i Sparbanken Wictory Center, samma sport som förra gången jag var här fast herrar. Warberg skall spela seriefinal mot Kalmarsund som ligger tvåa i tabellen efter Warberg. Jag har fotat innebandy herrar på denna nivån en gång förut och det var när Warberg mötte Helsingborg borta för någon säsong sedan. Jag visste med det att spelet är snabbt och att det är svårt att hänga med, men ändå chansade jag och körde med ett fast 200. Jag pratade med en av de huvudansvariga och fick sitta på motsatt sida publiken och mitt på långsidan. På det sättet får jag med publik bakom spelarna vilket ger lite liv i bilderna.

Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman

Mycket riktigt blev det svårt att hänga med, men jag lyckades ändå få till ett par bilder. Förutom min kamera jag håller i handen har jag monterat en remote kamera uppe på en balkong ovanför ena kortsidan. Det är alltid en chansning med remote kamera då det blir väldigt många bilder men inte alltid något går att använda. Idag har jag dock turen på min sida och lyckas få en ok bild på ett jubel.

Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman

I andra perioden står jag tre våningar upp på en balkong, på motsatta långsidan och fotar ner. Sådana bilder tenderar i mitt tycke att bli platta och tråkiga. Men i gengäld är det enklare att hänga med och få med allt viktigt samtidigt som bilderna är lätta att få rena. I tredje sätter jag på ett 70-200 och placerar mig återigen på motsatt sida publiken. Matchen är extremt spännande, Warberg leder i tredje med 4 mål mot 2 men Kalmarsund lyckas utjämna till 4-4. Kalmarsund får dessutom ett mål underkänt och känslorna hos bortalaget sitter på utsidan. I innebandy funkar det så att vid oavgjort spelas en sudden på 5 minuter, golden goal gäller men vid fortsatt lika efter 5 minuter ger en oavgjord match. Tempot under dessa fem minuter är extremt, men samtidigt är det innebandy när det är som roligast. 

Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman

Termometern visar 0 grader, men känslan säger -10. Vinden i samarbete med mycket fukt i luften gör att kylan blir svår. Konstgräsplanen på påskbergsvallen ligger uppe på en höjd och vindarna från havet kan obehindrat dra in över planen. En timme och tjugo minuter före avspark (10 minuter bättre än igår) gick jag in på planen. Tomt så när på en filmare och en reporter från HN som förbereder sig och sin utrusning uppe på ett temporärt tornbygge av ställningsmaterial. Jag går upp och säger hej bara för att upptäcka att där uppe blåser det än mer, och är än mer kallt. Så jag går ner och förbereder mig för mitt eget arbete. Borta på ena kortänden ser jag att BOIS personal håller på att förbereda kioskbordet, jag knallar bort för att få något varmt i mig men så här en timma före avspark finns inget kaffe att tillgå. 

Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman

När matchen startar sitter jag ner på marken i Varbergs anfall och ca 5 meter in på kortsidan. På min huvudkamera har jag ett fast 400 och på min andra kamera sitter ett 70-200. Placeringsmässigt 1A och utrustningsmässigt 1A när det gäller fotboll. Ofta kan det vara bra att ha en konverter på 400 men eftersom jag bara behöver ha bra bilder på Varbergs anfall räcker det gott med 400. Jag har inte speciellt ont av kyla, dessutom när matchen drar igång är jag så inne i den att yttre omständigheter inte spelar så stor roll. De finns inte med i tankarna helt enkelt, och det är också en av de fina konsekvenserna av att fota sport. Jag är här och nu, alla andra tankar och problem är för en stund som bortblåsta. Kylan gör dock att kroppen blir lite långsammare, det går otroligt fort i fotboll och tex vid ett anfall sitter jag med ett 400 och skall byta till 70-200. Väntar jag alldeles för lite extra blir det tajt med tid att byta till 70-200 och kylan gör att armarna och händerna jobbar långsammare. Jag missar ett par målchanser, och tackar för att det inte blev mål vilket jag i så fall hade missat. Själva målet eller målskottet är sällan så intressant på bild, men jubel efter mål är desto viktigare och det kan ibland vara väldigt ont om tid att fånga rätt ögonblick på rätt spelare. I andra halvlek sitter jag på samma plats, fast på andra kortsidan och på en pall. Sittandes på en pall blir bytet mellan kamerorna något smidigare, detta gäller åtminstone för mig som inte tillhör den smidiga sorten. 

Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman Foto: Robert Boman

Varberg vinner denna träningsmatch mot Eskilsminne med 4 mål mot 0. 

Eftersom det är för mig en ny serie och ny idrottsanläggning vill jag vara i tid. Nästan två timmar före tekning går jag in i Sparbanken Wictory Center, det har inte hunnits upprättats några kassor eller kontroller så det är bara att gå in i hallen. Jag hälsar på någon som ser ut att tillhöra föreningen och berättar vem jag är, allt är grönt och jag har access till nedre plan. Jag lägger ut min vitbalansduk på golvet och ställer in vitbalansen på mina kameror, med det är förberedelserna klara. Nu är det 1,5 timme tills tekning och dryga halvtimmen innan första spelaren gör entre inför uppvärmning. Som vanligt står jag och bannar mig själv för att jag är så tidig, men tiden går fort och uppvärmningen drar snart igång.

Jag tycker det är vansinnigt givande att fotografera uppvärmningar, spelare och ledare är ofta avslappnade och bjudet på glada utryck. Det finns också stora möjligheter att ta bilder på detaljer, så kallade genrebilder. De kan tyckas meningslösa men används flitigt av de kunder som anlitar mig, och de skapar bredd och liv när bilderna presenteras i serie eller i bildspel.

Första perioden sitter jag mitt på ena långsidan och fotar med ett fast 200, jag har också en kamera med ett 16-35 vilket knappt är användbart. Men om det händer något precis där jag sitter kan det bli väldigt fräcka bilder. Med ett fast 200 är jag också ganska begränsad, det är främst vid målen jag får mitt arbetsområde. Men då det viktiga är att fånga jubel vid Warbergs mål och depp när de får mål emot sig funkar det fint ändå. Ljuset i hallen är väldigt bra och jag fotar med bländare 2.0 vilket ger extremt kort skärpedjup och relativt lågt iso.

I första pausen redigerar jag och sänder iväg några bilder till tidningen, andra perioden sitter jag på samma plats med samma glugg. Efter att ha sänt ytterligare några bilder i andra pausen sätter jag på ett fast 400 och sätter mig på bortalagets kortsida. Arbetsområdet blir då extremt begränsat, men jag är i detta läget säker på att Warberg skall vinna och behöver i princip bara ha bortre ändan av planen som arbetsområde. Mellan mina ben ligger min andra kamera med ett 70-200 om något skulle hända närma där jag sitter. Min plan fungerar och jag får den bild som sedan blir en helsida i tidningen.

Efter matchen sänder jag de sista bilderna och packar ihop. Ute vid bilen upptäcker jag att låset i bildörren ej fungerar, jag gör otaliga försök att ta mig in i bilden med nyckeln men lyckas inte. Svårt tärd av hemlängtan ringer jag taxi och åker hem till Falkenberg, bilen får jag hämta i morgon. 

Warberg vann matchen med 7 mål mot 2.

Bild och artikel klippt ur Hallands Nyheter den 10 februari 2018.